Antikens aten akropolis

Antiken

  • Period: 2000 BCE to 1500 BCE

    Minoiska högkulturen på Kreta

    På Kreta fanns från cirka 2000 f.kr en högkultur med skriftspråk och stora palats. Denna kultur är känd som en minoiska efter en sagokung, Minos. Arkeologiska fynd vittnar om en rik kultur som byggt sina framgångar på handelskontakter med Egypten och övriga områden i östra Medelhavet.
    Omkring 1 500 f.kr drabbades den minoiska kulturen av en svår katastrof, troligen orsakad av ett fruktansvärt vulkanutbrott på ön Thera. En tsunami slog in över Kreta med våldsam kraft.
  • Period: 1650 BCE to 1050 BCE

    Mykenska högkulturen

    Mykene var ett kungadöme med en mäktig aristokrati vid sidan av kungen. Det var en grupp som byggde sin maktställning dels på ett större jordinnehav, dels på sin roll i krig. Från ståtliga, rikt utsmyckade palats kontrollerades sjöfart och handel, hantverkares och bönders verksamhet. Ett tidigt grekiskt skriftspråk fanns redan utvecklat med vars hjälp man föra räkenskaper över skatter och andra inkomster.
  • Period: 1100 BCE to 800 BCE

    Järnåldern

    Järnåldern, cirka 1100-800 f.Kr, var en period av kulturell nedgång. Till och med skrivkonsten glömdes bort. Många greker utvandrade och spred sig över Egeiska havets övärld och till nuvarande Turkiets västkust. Egeiska havet blev ett grekiskt innanhav.
    De gamla kulturerna föll i glömska. Men som i ett minne av ett dunkelt förflutet dyker Mykene upp i det första bevarade grekiska diktverket, Iliaden, från omkring 800 f.Kr. Då hade grekerna återhämtat sig och skapat en ny högkultur.
  • 800 BCE

    Homeros

    I Iliaden som tillskrivs en författare vid namn Homeros, berättas på vers en fantastisk historia om hur grekerna för länge sedan dragit i krigståg mot den mäktiga staden Troja. Det är främst en skildring av stora hjältar, kungar och andra framstående greker, men också gudarna ingriper i striderna. I sitt andra verk, odysseen berättar Homeros om en rad hisnande äventyr som odysseus, kung av Ithaka, råkar ut för när han försöker ta sig hem efter det trojanska kriget.
  • 753 BCE

    Rom grundläggs

    Enligt legenden grundades rom år 753 f.Kr. av de två tvillingbröderna Romulus och Remus. De hade tidigt blivit moderlösa, men räddats av en varginna som visade förbarmande och gav dem di.
  • Period: 753 BCE to 395

    Romarriket

  • Period: 753 BCE to 509 BCE

    Romerska monarkin

    När staden Rom grundades fanns det redan andra kulturer på den italienska halvön. Framför allt ett folkslag - etruskerna - kommer alltid att vara förknippade med Romarriket. Romarna tog nämligen över många av deras sedvänjor. En av dessa traditioner var att styra den nyanlagda staden som en monarki.
  • 700 BCE

    Nya stadsstater runt Medelhavet

    Redan på 700-talet f.kr fick många greker svårt att klara sin försörjning i de små stadsstaterna eftersom dessa helt enkelt blev överbefolkade. Vana vid havet och med sinne för äventyrliga projekt började grekerna i många stadsstater organisera en kolonisation av fjärran områden. Delar av befolkningen utvandrade och grundade nya stadsstater runt om i Medelhavet. Där behöll grekerna sitt språk och sin kultur. Därmed kom också det grekiska att påverka andra kulturer.
  • Period: 700 BCE to 500 BCE

    Sparta växer

    I stället för att kolonisera nya områden hade spartanerna erövrat land av sina grannar under 700- och 600-talen. Där gjordes invånarna till statens slavar, som skulle odla jorden och försörja landet med livsmedel. De underkuvade måste ständigt hållas i schack med vapenmakt.
  • Period: 638 BCE to 559 BCE

    Solon

    Solon var en person som hade både småbönder och adelsmäns sympatier, med uppdraget att utarbeta reformer och makt att genomföra dem. Alla som blivit slavar på grund av skulder blev frigivna. Folket fick ett visst inflytande i politiken. Många ville göra honom till tyrann, men solon som var tyrannmotståndare, reagerade med att lämna Aten.
    Adelsmän smidde planer på en revolt, men ett kortvarigt tyrannvälde innebar att utvecklingen mot en större social jämlikhet och den första demokratin fortsatte
  • Period: 600 BCE to 500 BCE

    Tyranner tar makten runtom i Grekland

    Runtom i Grekland tog tyranner makten med våld under perioden 600 - 500 f.Kr. Tyrannerna var ofta adelsmän som förstod att något måste göras åt de missförhållanden som rådde, och stödda av folket åstadkom de ofta förbättringar. Men när de sedan försökte hålla kvar makten med alla medel uppkom den negativa laddningen i ordet tyrann, som det från början inte hade.
  • Period: 509 BCE to 31 BCE

    Romerska republiken

    Från början var rom ett kungadöme, styrt av etruskiska kungar. Romarna bildade en republik som styrdes av senaten och patricierna (aristokratin). Det vanliga folket kallades för plebejer. När romarna stötte på ett problem försökte de anpassa sig till den nya situationen. Ex. att bygga upp en flotta för att erövra nya områden, att ge erövrade områden nog med inflytande så att de inte gjorde uppror eller att med tiden ge plebejerna så mycket makt som var nödvändigt för att tillfredsställa dem.
  • 500 BCE

    Den atenska demokratin

    Makten kom så småningom att ligga i folkförsamlingen, som bestod av alla fria atenska medborgare. Besluten fattades oftast genom handuppräckning efter stormiga debatter. Inför den stora folkförsamlingen gällde det att behärska talekonsten väl om man skulle påverka - annars var det bäst att tiga.
  • Period: 500 BCE to 400 BCE

    Perserkrigen

    Perserna hade byggt upp ett väldigt rike som sträckte sig från Indien ända fram till Medelhavet i väster. De grekiska stadsstaterna på det nuvarande Turkiets västkust hamnade under Persiens välde. Aten stödde dem i ett uppror som utbröt 499 f.Kr. Perserna kunde ganska lätt slå ner upproret, men ville också straffa atenarna för deras inblandning. Om de kunde besegra Aten kunde de också ta över kontrollen av handeln i östra Medelhavet.
  • 494 BCE

    Första konflikten mellan patricier och plebejer

    Den första öppna konflikten mellan patricier och plebejer utspelade sig 494 f.Kr. Plebejerna lämnade rom och gick ut till det heliga berget, som låg utanför staden, med hot om att grunda en ny stad någon annanstans. Strategin fungerade och plebejerna fick igenom sina krav. Det här var en taktik som återkom även senare. Sällan ledde dessa konflikter till blodsutgjutelse.
  • Period: 490 BCE to 429 BCE

    Perikles

    Den politiker som främst förknippats med Atens storhetstid är Perikles. Det demokratiska Aten överlät mycket av ledningen till honom, bland annat genom att välja honom till första strateg (det högsta militära ämbetet) 14 gånger. Han var en av de främsta inom talekonsten, nödvändigt för att ha inflytande över folkförsamlingen. Som ingen annan lyckades han vinna och övertala personer ur olika läger. Det sades att han “bar åskan och blixten på sin tunga och övertalningens gudinna på sina läppar.”.
  • Period: 480 BCE to 330 BCE

    Grekiska kulturens höjdpunkt inom; politik, konst och vetenskap

    Åren 480 - 330 f.kr nådde den grekiska kulturen en höjdpunkt på en rad områden: inom politik, konst och vetenskap. Denna höjdpunkt kom till stånd trots att tiden i hög grad präglades av svåra konflikter och krig - både med yttre fiender och också grekerna emellan.
  • Period: 470 BCE to 399 BCE

    Sokrates

    Sokrates undervisade i tänkandets konst. Han menade att det mesta kunde och borde ifrågasättas, men också att man inte godtyckligt kunde handskas med det som var sant och rätt. Det fanns något som var oföränderligt gott och ont. Många atenare blev upprörda över Sokrates förkunnelse och beskyllde honom för att förleda ungdomen och häda gudarna. Han dömdes till döden, men hade blivit benådad om han inte tagit tillbaka delar av sin lära. Hans kärlek till sanningen var viktigare än den till livet.
  • Period: 460 BCE to 370 BCE

    Demokritos

    Även om flera av de tidiga filosoferna hade fel i sina antaganden, lade några fram teorier som är giltiga än idag. Demokritos förklarade till exempel att all materia var uppbyggd av mycket små enheter som var odelbara. Han kallade dem atomer (av grekiska atomos “odelbar”) han menade att tingens egenskaper beror på hur atomerna blandas med varandra.
  • Period: 431 BCE to 404 BCE

    Det peloponnesiska kriget

    Sparta kunde inte acceptera den starka ställning som Aten skapade efter Perserkrigen. Under det peloponnesiska kriget, 431-404 f.Kr, besegrade Sparta sin rival och Atens storhetstid var förbi. Men inte bara Aten, utan hela Grekland, hade lidit svårt under det långa kriget. Sparta blev den dominerande staten.
  • Period: 427 BCE to 347 BCE

    Platon

    Platon var en av Sokrates elever. Platon menade att det materiella endast är en avspegling av den verkliga världen, idéernas värld. Människans fysiska kropp upplöses när människan dör, människans själ däremot återvänder till ideernas värld. Idevärlden kan människan inte förstå med sina fysiska sinnen utan bara genom en andlig förmåga: tänkandet. Detta har haft inverkan på västerlandet och på kristendomen, som ser människan som bestående av kropp, själ och ande.
  • Period: 400 BCE to 500 BCE

    Atens storhetstid

    Under senare delen av 400-talet f.Kr. visade Aten sin storhet genom bland annat en sjudande byggnadsverksamhet. På Akropolis byggdes, vid sidan av en rad andra utsökta tempel, Parthenon som inrymde en staty i kolossalformat av stadens skyddsgudinna, Pallas Athena.
    Det var under denna tid som det grekiska dramat, början på den västerländska teatertraditionen, utvecklades.
  • Period: 384 BCE to 327 BCE

    Aristotoles

    Vid den skola i Aten som Platon grundade, Akademin, hade han en elev som kom att betyda mycket för filosofi och vetenskap, Aristoteles (384-327 f.Kr). Aristoteles förtjänst bestod främst i att han försökte sammanfatta tidens vetande på snart sagt alla områden. Han utvecklade det filosofiska tänkandet och ansågs länge vara omöjlig att ifrågasätta. Hans verk levde inte bara vidare i västerlandet utan hade också betydelse för arabiska vetenskapsmän.
  • 360 BCE

    Sparta besegrat

    Sparta blev den dominerande staten efter det peloponnesiska kriget. Men de andra ville inte finna sig i Spartas överhöghet och därför bröt nya krig ut. omkring 360 f.Kr. var krigen över, Sparta besegrat och hela Grekland fullkomligt utmattade.
  • 338 BCE

    Filip II tar över grekland

    Makedonien var ett rike i norr befolkat av greker. Men en del andra greker såg på landet som kulturellt efterblivna och outvecklade. Under kung Filip II hade landet emellertid blivit ett starkt rike. När grekerna var utmattade av peloponnesiska kriget, utnyttjade Filip situationen. Stadsstaterna insåg att deras självständighet var hotad och samlade sig till motstånd. De besegrades vid Chaironeia år 338 f.Kr. Filip förenade hela grekland under sin ledning. Därmed var stadsstaternas tid över.
  • 336 BCE

    Filip II mördas

    Med hela Grekland bakom sig ville Filip en gång för alla göra upp med ärkefienden Persien. Men eftersom Filip mördades år 336 f.kr. blev det istället hans tronarvinge, den bara 20 år gamla sonen, Alexander, som fick fullfölja planerna: ett samlat grekiskt fälttåg mot Persien. i samband med Alexanders intåg på arenan brukar man säga att den hellenistiska perioden inleds.
  • Period: 336 BCE to 323 BCE

    Alexander den store

    Alexander vann i en rad fältslag den ena segern efter den andra. Han erövrade olika persisika lydländer, som syrien och Egypten. Därefter marscherade han i det egentliga Persien, på några få år hade han erövrat hela landet och stod vid Indiens gränstrakter. Längre än så var inte hans ärrade veteraner beredda att följa honom och armen vände hemåt. Alexander dog 323 f.Kr. i Babylon, endast 32 år. Alexander blev betraktad som mer eller mindre gudomlig och blev ihågkommen som Alexander den store.
  • Period: 323 BCE to 31 BCE

    Hellenistiska perioden

    De nya makedonska härskarna lockade till sig kunniga greker som bildade en härskarelit i städerna. Under den hellenistiska perioden utvecklades en kultur där grekiskan blev de lärdas språk. ekonomin stärktes genom att stora områden öppnades. Både varor och vetenskapliga idéer färdades av större avstånd än tidigare. En öppnare, större värld med ett sammanhållande språk och kultur var något som skulle leva vidare även efter den hellenistiska periodens slut, det vill säga vid romarnas ankomst
  • Period: 264 BCE to 146 BCE

    De puniska krigen

    Den romerska expansionen resulterade i långvariga konflikter med Karthago. Dessa blodiga strider kallas för de puniska krigen. Karthago var en fanicisk handelskoloni som hade blivit en stormakt. Det var en enorm stad som under sin storhetstid hade en befolkning på cirka 100 000 människor och som dominerade västra Medelhavet.
    Karthago och Rom hade fram tills nu kunnat leva sida vid sida, men i takt med att Rom utvidgade sina intresseområden kom de att kollidera med Karthagos ambitioner.
  • Period: 264 BCE to 241 BCE

    Det 1:a puniska kriget

    De puniska krigen kom att dominera 200-talet f.Kr. för romarna. Till skillnad från Karthago var Rom ingen sjömakt. Tidigare hade romarna bara behövt landbaserade arméer, men under det första puniska kriget (264-241 f.Kr.) byggde de upp en flotta som utmanade ärkerivalen.
  • Period: 264 BCE to 31 BCE

    Romarrikets expansion

    Rom etablerade sig som den ledande stormakten runt Medelhavet, vilket romarna kallade “mare nostrum” (“vårt hav”). Krigföringen blev självfinansierande eftersom romarna plundrade de områden som de erövrade. Därefter gjordes de till provinser som lydde under rom.
  • Period: 218 BCE to 202 BCE

    Det 2:a puniska kriget

    Det andra puniska kriget (218-202 f.Kr) är mer välbekant och mest känt för karthagernas berömda fältherre Hannibal. Han överraskade romarna genom att leda sin här via (dagens) Spanien och över Alperna in på den italienska halvön. Tillsammans med sina elefanter tillfogade Hannibal Rom svåra förluster men han lyckades aldrig besegra sin fiende.
  • Period: 149 BCE to 146 BCE

    Det 3:e puniska kriget

    Det tredje kriget (149-146 f.Kr.) slutade med romarnas fullständiga seger och att de jämnade Karthago med marken.
  • Period: 100 BCE to 44 BCE

    Julius Caesar

    Julius Caesar använde sig av den nya karriärvägen, nämligen att först skaffa sig lojala soldater och sedan använda dem mot staten. Han började med att bilda en politisk allians tillsammans med fältherrarna Pompejus och Crassus. Detta avtal gick ut på att de skulle stödja och hjälpa varandra. Eftersom de tillsammans hade ett mycket stort antal klienter hade de en stark bas att utgå från.
  • Period: 63 BCE to 14

    Augustus

    Caesar själv blev aldrig kejsare. istället skapade Caesars adoptivson, Gaius Julius Caesar Octavianus, det nya kejsardömet. Efter mordet på Caesar såg denne till att först besegra Caesars fiender och sedan alla andra som gjorde anspråk på makten över Romarriket. Han blev romarrikets obestridde härskare och fick hedersnamnet Augustus (“den upphöjde”).
  • 59 BCE

    Julius Caesar bli konsul

    Caesar blev först konsul (år 59 f.kr.) och sedan provinsguvernör över några provinser i Norditalien och Sydfrankrike. Han hade säkerligen planerat att få en provins för att därigenom kunna skapa sin lojala armé. Snart såg han till att utvidga området så att det täckte även stora delar av nuvarande Frankrike. Han gjorde till och med ett par misslyckade försök att invadera de brittiska öarna.
  • 49 BCE

    Julius Caesar tågar in i Rom

    Caesar ledde sin armé ned till floden Rubicon, den sydligaste gränsen för hans provins. När han passerade floden i januari sa han: "Tärningen är kastad.” Caesar visste att han nu bröt mot lagen, men också att hans soldater skulle följa honom även om han skulle föra krig mot självaste Rom.
    Ett inbördeskrig utbröt mellan de tidigare vännerna Caesar, Pompejus och Crassus, Caesar gick segrande ur. Han utsågs till diktator, först på tio år, sedan på livstid och hade därigenom ändrat republiken.
  • 44 BCE

    Julius Caesar mördas

    Caesar genomförde flera viktiga reformer, till exempel en enhetlig lag för städerna, en utökning av medborgarskapet, gratis spannmål till de fattiga och den julianska kalendern. År 44 f.Kr. mördades Caesar av ett antal senatorer som inte ville se republiken dö.
  • 27 BCE

    Romerska republikens fall

  • Period: 4 BCE to 7

    Jesu födelse

    Jesus var jude, det fanns vid denna tid judar som ville förändra judendomen och öppna den för fler människor - även för dem som inte var födda till judar. Dessutom blomstrade olika mysteriekulter (som fått namnet av att hemliga riter var vanliga) i det romerska riket vid tiden för Kristi födelse. Dessa hade idéer om bland annat ett liv efter döden och hur den enskilda individen i de traditionella religionerna i Rom inte tillfredsställde vanliga människors religiösa behov.
  • 100

    Inflation i rom

    På 100-talet började dessutom inflationen stiga. Under 200-talet hade den antagit ödesdigra proportioner. Detta ledde till att penningekonomin föll samman och istället för att använda mynt gick romarna över till att använda naturaindrivning av skatter. Men detta ledde till stora transportproblem och problem att få in skatter.
  • Period: 100 to 400

    Germanska folkens invasioner av Rom

    Efter de goda åren började problemen. de hade sin grund i Augustus uppbyggnad av riket och blev tydliga för de vanliga medborgarna i och med den långa romerska freden.
    På 100-talet började de germanska folkens invasioner från norr. Vid slutet av 300-talet och under 400-talet hade de blivit en tung börda för Rom.
  • 117

    Romarriket som störst

    År 117 e.Kr. nådde romarriket sin största utbredning. Då levde där uppemot 100 miljoner invånare. Över de romerska områdena vilade de romerska freden - pax romana - som innebar ett aldrig tidigare bevittnat välstånd.
    Freden och stabiliteten som hade skapats gjorde att handeln växte enormt - särskilt över Medelhavet. Olika regioner specialiserade sig på olika varor/produkter: spannmål och oliver i Nordafrika och vin i Gallien. Denna specialisering förutsatte snabba och pålitliga transporter.
  • Period: 235 to 284

    Militärkejsarperioden

    Den starka kejsarmakt som Augustus hade skapat havererade under 200-talet. Under den så kallade militärkejsarperioden, 235-284, avlöste den ena krigsherren den andra på kejsartronen. Mer än tjugo olika kejsare besteg kejsartronen på dessa 49 år. Dessa kejsare använde sina lojala arméer för att störta sina föregångare, sitta i ett par år på tronen men bara för att sedan själva bli störtade.
  • Period: 243 to 316

    Diocletianus

    Under 300-talet återfick kejsarämbetet tillfälligt sin prestige, med starka kejsare som Diocletanus och Konstantin.
  • Period: 280 to 337

    Konstantin

    Under 300-talet återfick kejsarämbetet tillfälligt sin prestige, med starka kejsare som Diocletanus och Konstantin.
  • 313

    Kristen religionsfrihet

    Trots konkurrerande religioner och motstånd från den romerska staten växte kristendomen. Under den romerske kejsaren Konstantin fick de kristna religionsfriheten år 313 e.Kr.
  • 395

    Rom delas

    Romarriket delades i två delar år 395, vilket ledde till att den gamla skillnaden mellan öst och väst fick sin slutgiltiga bekräftelse. Det blev mycket svårare att försvara gränserna utåt eftersom det nu fanns gränser även inom riket.
  • Period: 395 to 1453

    Bysantiska riket

    Den östromerska delen levde vidare som det bysantinska riket (395-1453).
  • 400

    Romerska riket kristnat

    Kristendomen blev upphöjd till officiell religion under 380-talet, och i princip var det romerska riket kristnat runt år 400.
  • 406

    Rhengränsen faller

    År 406 föll Rhengränsen då den romerska hären inte längre förmådde att stå emot trycket från germanerna.
  • 410

    Rom invaderas och plundras

    Rom invaderas och plundrades både 410 och 455.
  • 455

    Rom invaderas och plundras

    Rom invaderas och plundrades både 410 och 455.
  • 476

    Sista västromerska kejsaren avsätts

    Den siste västromerske kejsaren avsattes år 476.