-
1 CE
De nordiska språken
Nordiska språk, även nordgermanska, är en språkgrupp i norra Europa, som omfattar språken danska, svenska, norska, färöiska, isländska samt det utdöda språket norn. Nordiska språk är även namnet på en akademisk disciplin. Då språkfamiljen är indoeuropeiska - germanska - nordiska språk som är släkt. -
Period: 250 to 800
Urnordiska
Urnordiskan hade ett eget ”alfabet” med runor som användes i skriftspråket, en så kallad runrad. Den urnordiska runraden heter futhark och består av 24 runor. Namnet kommer av de sex första runorna i raden. Varje runa har ett eget namn, som till exempel Sol eller Tyr. Exakt hur urnordiskan lät vet ingen. Men skrift och talspråken var sannolikt nära varandra. -
Period: 800 to 1225
Runsvenska
Är den första perioden i det svenska språkets historia. Det kallades för runsvenska eftersom svenskan skrevs med runor. Runstenar är oftast kortfattade med förmedlar en del kunskap av dåtidens språk, t ex när det gäller ordförråd, grammatik och namnskick. -
Period: 1225 to 1526
Fornsvenska
På medeltiden kom kristendomen till Sverige och förde med sig det latinska alfabetet. De latinska bokstäverna användes mycket av kyrkan, kungamakten och de lärda, vilket gjorde att runskriften försvann. Det nya skrift och talspråket kallas för fornsvenska. Den klassiska fornsvenskan var relativt stabil, men under den yngre fornsvenska perioden genomgår svenskan stora förändringar, då påverkan av tyskan var skor framförallt på ordförrådet. -
Period: 1526 to
Äldre Nysvenska
År 1541 kom hela bibeln i svensk översättning, vad som brukar kallas Gustav Vasas bibel. Bibeln var en viktig del i avgörandet av hur det svenska språket skulle utformas.Under denna tid var det många olika stavningar och bokstäverna å, ä och ö infördes.Rikssvenskan, standardspråket som talades, började under 1600-talet att växa fram från två olika håll, överklassen runt Stockholm och språket som myndigheterna använde sig av. -
Den franska vågen
Latinet har varit kyrkans språk, men nu övertogs dess roll som internationellt språk alltmer av franskan. I finare kretsar i Sverige så var det till den graden att man gärna konverserade på franska eller åtminstone förskönade sitt språk. Nu för tiden har vi för det mesta försvenskat stavningen, men kan känna igen de franska låneorden genom att de har tonvikten på sista stavelsen. De flesta franska låneorden hittar vi inom områden som kläder, mat, inredning och arkitektur, teater och litteratur. -
Period: to
Yngre Nysvenska
Tidskriften var skriven på en enklare och mer talspråksnära svenska för att passa en bredare läsekrets och betydde mycket för att skapa en lite vardagligare svensk prosastil. Detta berodde del på att journalisten och författaren Olof Dahlin publicerade första numret av ”Then Swänska Argus”, som var en veckotidning där språket var snabbare och smidigare. Under den yngre nysvenska perioden försökte man också kontrollera de lånord som kom in från franskan och andra språk. -
Den engelska strömmen
Före 1800 fanns det ett och annat lånord från engelskan, som biffstek och grogg, men under de senaste två århundradena har de blivit alltmer krigförande. Tidiga engelska lånord är detektiv, journalist, turist, revolver, jobb, strejk, bandy, fotboll och golf. Efter andra världskriget kom det en stor ström med lånord, mestadels från USA. Men engelskan har också blivit något av ett andraspråk i Sverige, som används parallellt med svenska på många områden, som naturvetenskap och reklam. -
Nusvenska
Nusvenska är den svenska som talas och skrivs sedan sekelskiftet 1900. Man brukar koppla August Strindbergs verk till början av den nusvenska epoken. 1900-talet kännetecknas språkligt av att ett standardspråk, "rikssvenska", blir allt vanligare beroende huvudsakligen på masskommunikation genom tv-apparater, datorer och internet. När informationsflödet växte och användarna ökade blev det viktigt att kunna få fram information kort och snabbt. Språket blev alltså mycket enklare för alla att förstå.