Antiken

Början på antikens grekland

2500 BCE

Sedan tidig stenålder hade man inte bara talat grekiska utan många olika språk. Grekerna kallade sig själva för Hellner, därav namnet Hellas som betyder Grekland på grekiska. De ursprungliga grekerna var duktiga på många saker som t.ex jordbruk, att tillverka bronsvapen och handel med bland annat folk från Mesopotamien.

Europas första civilisation blir upptäckt

1900 BCE

År 1900 f.kr. fanns två saker som idag kan uppfattas eller bedömas som Europas första civilisation. Det ena var ett stort kungapalats och de andra ett skriftspråk. Dessa påstådda civilisationer låg i staden Knossos på ön Kreta.

Civilisationerna går under

Period: 1500 BCE to 1100 BCE

Någonstans mellan åren 1500- 1100 f.kr. drabbades civilisationerna av en massa katastrofer. De kända palatset i Knossos överges och blir ruiner. Andra anledningar var att handeln och transporten upphörde. Människor började ändra sin livsstil och skaffade bland annat enklare jobb. Varför vet man inte men man tror att det är på grund av antingen krig eller vulkanutbrott.

Teatern - en stor sysselsättning bland många av dåtidens greker

500 BCE

Teatern tillhörde det som enligt de själva och vissa andra var typiskt grekiskt. Andra saker som också var typiskt grekiska var religion, språk, litteratur, teater, idrott, filosofi och politik. Teatrarna var ofta mycket stora och rymde många människor. Vissa tillbringade hela dagarna där.

Aten - en demokratisk stad

500 BCE

Under 500- talet f.kr. infördes demokrati i Grekland vilket var nytt då där tidigare varit både monarki, aristokrati och tyranni. Anledningen till att det blev demokrati var att fler människor hade fått det bättre ekonomiskt och för att samhället hade utvecklats helt enkelt. De viktigaste besluten fattades i folkförsamlingen som bestod av landets medborgare.

Rösträtten i Aten

500 BCE

Rösträtten i Aten tillkom under samma period som det blev demokrati där. Men alla i Aten hade inte rösträtt, det som krävdes för att man skulle få rösta var att man behövde vara medborgare och man. Verkens manliga soldater eller kvinnor fick rösta vilket egentligen inte är demokratiskt men man tyckte det på den tiden.

Persiekrigen

400 BCE

Persiekrigen är namnen på en följd krig mellan persiekungen och vissa av de grekiska stadsstaterna. Allt började med uppror mot persiekungen, sammanfattningsvis på grund av de höga skatterna som invånarna dör behövt betala. Trots den stora medhjälpen från en massa soldater och skepp förlorade grekerna vilket fick konsekvenser ett bra tag senare.

Persiekrigen del 2

400 BCE

Ca 90 år efter upproren samlade persiekungen sin arme för att ge hämnd. Denna gång vann mot förmodan den atenska armen även fast de hade mycket färre soldater. Men persiekungen var inte nöjd, han skulle hämnas ännu en gång. Och mycket riktigt kom persiekungen med en ännu större arme för att krossa allt motstånd. Men persiekungen hade fel, den atenska armen stred tills persiekungen och återvänder hem med den arme som fanns kvar.

Alexander den store

300 BCE

Alexander var härskare över Makedonien, ett land norr om Grekland. Alexander var ung men mycket framgångsrik, främst inom krig. Han hade stora planer på att erövra hela persieriket vilket han också, efter ett tag lyckades med. Under en resa blev Alexander sjuk och dog. Efter sin död blev han väldigt uppmärksammad och till och med legender har skrivits om honom. Till minne av honom står numera en staty av honom i Makedoniens huvudstad Skopje.

Spartacus upproret

73 BCE

De kändaste upproret någonsin i romarriket hade tillkommit. De hade fått sitt namn efter ledaren Spartacus. Ursprungligen hade Spartacus varit en grekisk slav, fram tills han och några av de andra slavarbetarna bestämde sig för att fly och hitta gömställe på berget Vesuvius, nära staden Neapel. Ryktet om deras flykt hade spridits och allt fler slavarbetare hade följt deras spår och kommit bort från jordbruket och slaveriet.

Romarrikets slavarbete

50 BCE

En av anledningarna till varför rom hade varit en så förmögen stad var på grund av de fruktansvärda slaveriet. Slavarna levde under väldigt dåliga förhållanden, de hade ingen som helst frihet och tvingades arbeta utan att få betalt för sitt arbete. Under krig kunde man ta hundratals människor till fånga och sedan sälja de på marknader där de såldes som slavar för att arbeta. Detta resulterade i uppror för att slavarna var trötta på sina dåliga arbetsförhållanden.

Julius Cesars död

44 BCE

Julius Cesar var till en början en romers konsul men sen kom ett inbördeskrig som gjorde att han fick alltmer makt. Han var en väldigt framgångsrik fältherre och besegrade armé efter armé vilket var väldigt bra för romarriket för att de erövrade mer makt. Till pris av hans skicklighet blev han slutligen utnämnd till diktator på livstid. Fast rykten hade börjat spridas om att han ville bli kung vilket resulterade i en blodig död. I en av striderna blev han besegrad och knivhuggen hela 5 gånger.

Kristendomens ankomst

50

Idag är de antika Rom en relativt mångkulturell stad men så har det inte alltid varit. Till en början hade den gamla egyptiska kulturen varit en del av romarriket framfalls romare börjat intressera sig för den mer moderna egyptiska kulturen där man dyrkade till gudinnan Iris. Men ännu lite senare började romare knyta band till den kristna tron och religionen. Anledningen till detta var att barnet Jesus fötts.

Kristendomens ankomst del 2

300

Trotts att det var många som uppskattade den nya religionen var det också en del som inte gjorde det. Men trots en del förföljelser började kristendomen tillkomma allt mer. Eftersom att religionen blivit så populär blev den svår att förbjuda så till slut blev kristendomen utnämnd till romarrikets statsreligion år 300 e. kr.. Efter att även kejsarna blivit kristna förbjuds alla andra religioner.

Sammanbrottet i romarriket

500

Runt omkring år noll hade Rom varit en väldigt rik och mäktig stad med jättestora vattenledningar som importerade rent dricksvatten från bergssjöar. Men sedan kom sammanbrottet. Anledningarna till detta var att man inte fick in fler slavar som kunde få staden att fungera och när det blev kunde man inte längre försvara vissa delar för att man hade för lite resurser över en för stor yta. Men den antagligen största anledningen var att det ej fanns ett bra system för hur landet skulle styras.