-
Apr 1, 1225
Runsvenskan
Mellan år 800-1225 gick språket igenom ljudförändringar, som t.ex. Att diftonger började försvinna (när två vokaler bildar ett ljud). Den urnordiska runraden ersattes med den yngre runraden, som endast bestod av 16 tecken. Anledningen till att detta hände, kan tänkas att komma från de kristna missionärerna som delade med sig av det latinska språket. -
Jun 26, 1526
Fornsvenskan
Vid denna tid började använda det Latinska alfabetet i Sverige. De äldsta handskrifterna med Latinska bokstäver är lagtexter, t.ex. Dalalagen från år 1350. -
Apr 28, 1541
Gustav Vasa
De viktigaste bokverken från 1500-talet är två bibelöversättningar, vilka är Nya testamentet från 1526 och Gustav Vasas bibel från 1541.Texten som var översatt av Olavus och Laurentius Petri med fler var enkel och begriplig för den som skulle läsa den. Man blandade språket från nya till gamla stilar för att den varken skulle vara för oden eller för ålderdomlig. -
Then Swänska Argus
Journalisten Olof Dalin publicerar första numret av ”Then Swänska Argus”. Det unika med denna tidskrift är att Dalin använder sig av en svenska som var närmare det språk som användes i städerna. Han hade åsikter om att svenska språket var under utveckling och han ville bli av med de franska modeorden som rödes oftare i salongerna. -
Äldre Nysvenskan
År 1526 startade ytterligare en språkhistorisk tidsperiod, nysvenskan. Den pågick ända fram till år 1906, men delas upp i två mindre delar, äldre och yngre nysvenskan. I slutet av 1400-talet kom boktryckarkonsten till Sverige, men det var på 1500-talet som det slog igenom. Tidigare hade latin varit språket som talades i kyrkorna, men nu tog svenskan över. De svenska biblarna som skrevs gjorde att skriftspråket spreds över hela landet, trots att läskunnigheten var låg fanns viljan. -
Yngre Nysvenskan
Att det var just år 1732 som nysvenskan delades upp till en äldre och en yngre del beror på att journalisten och författaren Olof Dahlin publicerade första numret av ”Then Swänska Argus”. Det var en veckotidning där språket var snabbare och smidigare. Hans mening var att skriva ett enkelt vardagligt språk av svenska ord. Där i användes exempelvis ta och bli istället för taga och blifwa. Han tyckte att svenskan borde göra sig av med ”onödiga främmande Ord”, ord som t.ex. franska modeord. -
Stavningsreformen
På initiativ av Fridtjuv Berg genomfördes den senaste stavningsreformen år 1906. Stavningsreformen innebar början till slutet för den äldre standard som idag kallan gammalstavning. Reformen förenklade stavningen av "v" samt "t" i det svenska spårket. Där exempelvis "hvad" blev "vad" och "hvarannan" blev "varannan". Stavningsreformen är en del av övergången till aktuella nusvenska. -
Nusvenskan
Tidigare har inte svenskan setts som ett helt eget språk, även om det varit på god väg till att bli ett ganska länge nu. År 1906 genomfördes en stavningsreform som skapade stora förändringar i det svenska språket. Många svenskar var inte nöjda med svenskans skriftspråk som länge hade varit svårstavat och krångligt. De ville att orden skulle stavas mer som de låter för att få ett mer lätthanterat skriftspråk. De ville ha en förändring och den fick de i och med stavningsreformen som kom år 1906. -
Urnordiskan
Detta språk är relativt okänt och användes runt om i Norden från ca år 150-800. Man hade som ett eget "alfabet" som kallades för runrad, där man använde runor som skriftspråk. Detta språk lät mer som Tyskan gör idag, där man plockade bort j- och w-ljud i både uttalandet och stavningen. -
Futharken
Futharken är vad man kallar Urnordiskans alfabet, en så kallad runrad. Namnet kom ifrån de 6 första runorna i raden. Det fanns för övrigt 24 stycken runor. Varje runa hade då ett eget namn.